Kommer alltid vara du
Att känna så mycket för en person under så här långt tid tär på mig. Alla bilder jag ser på honom, alla statusar han uppdaterar på facebook och bara av att någon säger hans namn gör så att jag får fjärilar i magen. Jag blir nervös och nyfiken. Varje gång jag träffar honom blir allt bara så fel, just för att jag håller inne så mycket känslor som jag egentligen bara skulle vilja skrika ut. Varför ångrar man sig alltid när det är försent? Varför är man så efterklok? Och den största frågan av dom alla: varför var jag inte modig nog att förklara hur jag kände innan det var försent?
Kommentarer
Trackback
