Julia Tennorth

Idag är det nyårsafton. Jag är så glad att den här dagen är här. Fan. Det här året har inte varit mitt bästa år precis. Det började med att tre av mina bästa vänner åkte ut och reste i Asien, har nog aldrig någonsin känt mig så lämnad och ensam som då. Givetvis hade jag andra vänner här hemma men dom skaffade pojkvänner eller så hade dom redan pojkvänner och glömde totalt bort mig. Tuffa månader. Tiden gick och en efter en kom hem från sin resa. Då blev allt så ljust för mig. Det blev sommar. Den här sommaren har varit en av dom bästa i hela mitt liv. Utan tvekan. Men efter sommaren kom hösten och vintern och den blev mörkare än någonsin. Både för mig och för människor i min omgivning. Usch. Det här året har även bestått av så mycket jävla skitsnack och massvis av intriger. Jag orkar inte sånt längre. Känner mig för gammal för sånt. Det är även väldigt många som har mist någon som står dom nära, alltså har 2012 varit cancerns år. Snälla, snälla låt 2013 bli ett grymt år. Jag behöver det.

Årets bästa: Att jorden inte har gått under. Vi överlevde! 

Idag är det julafton. Åh vad jag älskar den här dagen. God jul. Puss på er!

Jag tycker att allt bara går utför. Allt som sägs nu för tiden förvandlas till något racistiskt eller till någon form av hat. Vart kommer allt ifrån? Varför får man inte sjunga nationalsången i skolan längre? Varför får man inte klä ut sig till en pepparkakor på lucia? Varför fick inte nogger black heta som det gjorde? Alltså. Hur kan man missuppfatta allt så jävla hårt? Jag förstår inte hur människor orkar. Helt. Jävla. Seriöst. Är det konstigt att pepparkakor är bruna och att dom kommer från pepparkakeland? Alla kryddor i degen gör så att dom blir bruna, och det är för i helvete en gullig barnlåt som har sjungits i flera flera år. Kom igen nu. Är det konstigt att man döper en glass till nogger black för att den har ett svart lakrits överdrag? För alla som inte vet det så betyder black svart på engelska och för er som inte vet det så är lakrits svart, inget mer med det. Eller vad säger ni? Måste allt vara så krångligt. Vi lever i Sverige. Vi har rätt till att vara svenska och vi har rätt till att vara stolta över vårt land, och vi har all rätt att sjunga vår nationalsång i skolor osv. Inget land i hela världen skulle acceptera allt så som Sverige gör. Inget.

Tycker inte ni att det finns alltför många ordspråk som inte stämmer? Jag önskade att alla kunna stämma och att jag och alla andra kunde leva efter dem. Det är så lätt att tatuera in någonting man tycker är fint eller någonting man verkligen tror på, men frågan är, lever man verkligen så? Är det värt att tatuera in en lögn på kroppen för att andra ska tro att det är det du tror och lever efter? Jag skulle verkligen vilja leva så okomplicerat som alla dessa ordspråk säger att man ska leva. Anledningen till att jag inte kan leva så är egentligen inte mitt eget fel, det är människor i min omgivning som dömmer mig och som inte låter mig vara den jag vill vara. Hela tiden måste man hejda sig och gå efter normer för att inte göra människor i min omgivning besvikna. När fan ska man sluta bry sig om andra egentligen? Vem är i slutändan lycklig av det?