När världen rasar
Idag vakande jag inte med ett leende på läpparna. Jag vaknade med gråten i halsen. Jag tycker att livet är så jävla orättvist och grymt. "Man mår som man förtjänar" - vad för är det för jävla skitsnack? Vadå förtjänar? Så då förtjänar man alltså att få cancer i hela kroppen? Eller förtjänar man att bli allvarligt sjuk överhuvud taget? Tydligen. För, varför finns det ingen där som hjälper en när man verkligen behöver det? När får man hjälp egentligen? Aldrig. Eller när det redan är försent. Det är det som är problemet med den där äckliga cancern. Min hat till den sjukdomen är så stark att jag har inte ens ord. Det är det vidrigaste som finns. Den tar så otroligt många liv, och alldeles för många som är nära mig nu har drabbats och inte överlevt. Vart fan är rättvisan i världen och vart fan är Gud när man behöver honom?
Vila i frid.
