Julia Tennorth

På något sätt så är jag besviken på mig själv över att jag inte har bloggat och berättat om mitt liv här i USA dagligen här på bloggen. Men jag tycker inte att det är så kul. Det känns som att det inte finns så mycket att berätta. Allting som händer mig här har ju egentligen inte betydelse för er där hemma, ni fattar ju ändå inte......

 

Skämt å sido.

 

För tillfället är livet i Cohasset underbart. Jag älskar det. Jag är så nöjd med tillvaron. Jag är så tacksam över det vackra vädret varje dag. Det mesta gör mig glad liksom. Jag önskar att det gick att visa på bilder hur vackert det är här, men det går inte. Det här är utan tvekan det vackraste stället jag någonsin sett, och jag blir lika stum varje gång jag ser havet. Underbart.

 

Och. På torsdag åker jag hem till Sverige i två veckor. Jag har nog fortfarande inte förstått att jag kommer sitta och äta middag med min älskade familj om en vecka. Jag har inte förstått att jag ska träffa min saknade vänner och att vi äntligen ska få vara tillsammans igen om EN vecka. Herre min gud. Ord kan inte förklara alla dom känslorna efter allt som hänt.