All of me

Idag har jag varit här i USA i precis två månader. Herregud så mycket jag varit med om. På något sett så känns det som så längesen jag åkte hemifrån och på ett sett inte. Känslan jag har i kroppen är så konstig, jag kan inte sätta ord på den riktigt. 

För alla hemma står tiden still medan jag ser på allting som händer hemma på ett helt annat sett, jag har fått så mycket perspektiv på saker och ting. 

Hittills har dom här månaderna varit hemska, roliga, sorliga och kämpiga. På något sett känner jag mig starkare än någonsin. Det känns som att jag skulle kunna utsättas för vilken prövning som helst och klara den utan problem. Jag tycker att det känns skönt att säga att jag är stark, jag tycker att jag är det och det är något jag är stolt över. 

Jag undrar hur jag skulle ha klarat dom här två månaderna i USA utan min älskade nyfunna vän Cecilia. Jag är så oerhört tacksam att jag har henne här och att vi har träffats. Hon är en sån tjej som jag liksom har väntat på hela livet ni vet? Bara efter två månader så känner jag att vi kommer vara vänner väääldigt länge, även efter att vår resa här i USA är slut. 

Just nu känner jag mig så lättad. Det känns som att jag kan börja andas ut lite och jag känner att jag har kommit över den här jobbiga perioden jag varit inne i, det känns som att det är nu allting börjar. 

2014, lev upp till mina förväntningar, snälla. Även om jag gör mitt bästa måste jag få hjälp, inga mer tragedier. Det har varit mer än tillräckligt redan.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0