Julia Tennorth

You didn't let me down, you didn't tear me apart 
You just opened my eyes, while breaking my heart

Jag saknar verkligen mina vänner som jag har i Eskilstuna. En del av mig finns fortfarande där, vare sig jag vill det eller inte. När någon pratar om Eskilstuna så känner jag mig så hemma på något sätt liksom. I alla fall så ska det bli sjukt roligt att träffa alla mina fina vänner igen, glädje.

Studenten sprang iväg, jobbet sprang iväg, sommaren sprang iväg, värmen sprang iväg.. Vad hände? När började tiden gå så otroligt snabbt? Jag hinner inte med. Nu sitter jag här utan jobb och utan någonting att göra. Med en jävla klump i magen och ångest så att det bara skriker om det. Frågan är vad nästa steg i mitt liv blir? Vad kommer att hända? Det skulle kännas sjukt skönt om man kunde se in i framtiden i denna situation. Jag vill göra så mycket och jag kommer på nya saker att göra hela tiden. Felet med mig är att jag är för feg för att ta tag i saker och ting, jag måste verkligen skärpa mig. Jag är vuxen nu och måste lära mig att allting inte serveras på silverfat, inte för att jag kanske tror det, men det låter ju bra att säga... Blä. Hatar det här. Jag blev arbetslös i fredgas och känner redan att jag kommer gå på väggarna imorgon när jag vaknar. Jag vill jobba. Jag vill gå upp tidigt (även om jag inte orkar), jag vill göra matlåda dagen innan, jag vill sitta och gnälla på jobbet, jag vill JOBBA för GODS SAKE! Jag vill ha ett bra jobb och tjäna mycket pengar. Någonstans måste ju det jobbet finnas?

Nu på morgonen har jag missat två tåg till skolan. Det känns ju jävligt nice. Nu funderar jag på om det är menat att jag överhuvudtaget ska dit, men det tror jag nog. Eller? Snart ska jag väl ge mig ut igen i hopp om att komma i tid. Annars då? Fan, varför skrev jag om vädret? Det känns som om det var jag som förstorde allting bara genom att skriva på min lilla blogg att jag älskade värmen. Fan, högre makter vill alltid jävlas.

Våren är så underbar. Det är absolut den bästa årstiden på hela året. Allting blir liksom nytt på något sätt! Jag älskar verkligen värme och jag hoppas att det kommer bli en varm och underbar sommar på alla sätt och vis. Fan vad jag längtar, och fan vad mycket jag har att se fram emot.

Livet är så konstigt egentligen. Eller vi människor gör det så sjukt konstigt och framförallt komplicerat. Vi vet inte vad vi vill och om vi skulle komma på vad vi vill så finns det alltid någon anledning till varför man inte kan göra si och så. Och det jag vill säga är att jag är så sjukt trött på att tveka, på att göra saker som andra tycker att jag ska göra. Jag vet vad jag vill, och jag tänker köra på det i framtiden. Alla dessa oskrivna reglerna på hur man ska bete sig och hur man inte ska bete sig orkar inte jag med längre. Livet kommer blir så enkelt från och med nu.

Att vara stressad och att ha ångest är värre än alla andra känslor på jorden.

Gud vad jag hatar att vara sjuk, det är verkligen så himla tråkigt och jobbig. Jag har haft feber i sex dagar nu, undra vad det är för fel på mig? Jag är så otroligt trött på att inte göra någonting. Det är väldigt jobbigt att vara borta från skolan med tanke på hur mycket jag missar, men det är såklart även väldigt skönt. Den sista tiden i skolan ska jag ge allt jag har, jag ska gå på varenda lektion och vara onormalt ambitiös. Det kommer vara så jävla värt i slutändan. Om 39 dagar idag åker jag och min klass till Polen på projektresa, det ska bli så jävla roligt. Längtar sjukt mycket. Sen åker vi på studentkryssning. Sen tar vi studenten. Herregud. Jag kan inte förstå det, jag blir lycklig av bara ordet; studenten. Alla i min klass har hämtat sina mössor idag, snacka om glädje! Nu är det en veckas lov, helvete så skönt.

Anledningen till varför jag inte bloggar är därför att jag inte har någonting att komma med. Jag går i skolan, jag jobbar, jag festar. Kul va???? Är dock så jävla tacksam för att trean är så lugn och skön. Älskar det.

Exakt för ett år sedan idag dog min älskade farmor. Egentligen är det den 11 Januari men hon dog på en måndag, alltså idag för ett år sedan. Det är utan tvekan mitt livs värsta dag, och även tiden efter. Livet kändes och känns fortfarande så orättvist. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och jag hoppas att hon på något sätt är med mig, vi har så mycket ogjort tillsammans. Jag saknar henne så otroligt mycket och min högsta önskan är att få henne tillbaka!

Jullov är så jävla värt. Fan vad värt det är. Så himla skönt. Om två dagar är det självaste julafton också. Idag ska jag in till stan med Julia och Rebecca och köpa de sista julklapparna. Jag längtar till juldagen också. Sedan jag längtar jag efter ett nytt år. Det kommande året kommer bli så jävla grymt.

Snön är fin. För en gångs skull tycker jag faktiskt det. Dock tycker jag att det är lite för kallt, ett par minusgrader är mer lagom än dubbelsiffriga minusgrader. Jag kan inte förstå att det bara är imorgon kvar på november månad, sedan är det redan december. På ett sätt känns det så skönt för ju snabbare tiden går destu snabbare blir det sommar och sol. Detta år har varit så sjukt bra förutom att min älskade och bästa farmor gick bort. Önskar med hela mitt hjärta och allt därtill att det aldrig hade hänt. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket och jag kan inte förstå att det snart är ett år sedan..

Det är jävligt kallt ute nu. Men det är ju vinter så det kanske inte är så konstigt. Funderar på att tappa upp ett bad och hoppa i. Det skulle vara skönt med lite värme. Dock kanske inte den värmen jag söker, men ändå..

Åh, jag sitter här och saknar. Mest av allt saknar jag allting jag gjorde under denna sommar. Den var helt oslagbar på alla sätt. Jag jobbade med två av världens bästa tjejer, jag var ute sent om natten, jag umgicks med mina underbara vänner, jag tog körkort, jag åkte till Turkiet, jag festade och hade kul som aldrig förr, jag träffade nya underbara människor.... Fan. Det går inte att föklara hur kul jag har haft. Det jobbigaste av allt är att man inte vet när man ska få en sådan här bra sommar igen och något som är ännu jobbigare är att jag kanske aldrig kommer få en lika bra sommar som denna eftersom det var perfekt enligt mig. Vill bara ha tillbaka den. Och vad skulle min sommar ha varit utan mina vänner? Jag tror inte någon någonsin kommer förstå hur mycket dom betyder för mig, ni är mitt allt på riktigt.

Jag älskar att det har varit lov. Fan vad jag hatar ordet varit, jag vill att det ska fortsätta vara lov. Det här lovet behövde verkligen jag, tack! Jag och Elin packade våra väskor och åkte till Sundsvall för en vecka sen, vi hälsade på Elins kompis Julia som hade en halloweenfest vilket var jättekul. Sen rullade vi vidare upp till Norrland och mormor, det var kul att träffa henne igen, och vi hade minst sagt fullt upp med att träffa alla andra nära och kära. I torsdags åkte vi hem och det är skönt att vara hemma tycker jag. Men det har varit ett bra lov. Jag hatar dock att man måste plugga under loven, det har jag tyvärr inte gjort... Fan!